En gång för länge sen

Ikväll var det ett program på tv om "Marteboljuset". Tyvärr hade programledaren otur och fick inte se nåt. Eller tyvärr kanske är fel ord, tur kanske man kan säga.

En gång för många år sen fick jag och några vänner en lysande ide om hur vi skulle fördriva en mörk kall oktoberkväll, vi skulle se ljuset! Marteboljuset!

Sagt och gjort, iväg långt hemifrån, fyra snorungar utan erfarenhet av sånt här.... what so ever....

Äsch bara en skröna, fnittrade vi och väntade på den lilla grusvägen i kanske en kvart, självklart tryggt i bilen.

Tills en av oss såg nåt i backspegeln- det såg ut som att nån ledde en cykel bakom bilen på väg mot oss, men en bit innan bilen så slocknade ljuset.

Våran egen logiska förklaring var att någon lokal boende undrade vad för idioter som var nere på deras väg sådär dags och vi påminde varann om att titta efter cykelspår på vägen tillbaka. Det var ju trots allt blött och mjukt på vägen, så spår efter en cykel syns.

Bara en stund senare såg vi ett ljus ca 50 meter framför oss i jämnhöjd med marken. Det pendlade en stund från ena sidan av vägen till den andra för att sedan stiga rakt upp i träd-topps-nivå och försvinna in i skogen.

(Nu var vi fyra stycken som såg det här och jag kan då fan inte förklara vad vi såg.)

Tja, sen var vi inte alls svårövertalade att åka därifrån.

O inte ett spår fanns det efter nån cykel.......

Nu trodde jag det var allvar

Har hela helgen trott jag var döende..
Med en förskräcklig värk i kroppen och feberfrossa hela nätterna, absolut ingen ork, känslig för höga ljud och andra diverse krämpor- ja, jag trodde att det var en reaktion på operationen och att nåt värre skulle hända.

Igår ringde jag tandläkaren för råd ifall det skulle bytas penicillin igen och väntade mig ännu några dryga veckor med medicin.

Nä då, det är inget fel på dej, sa hon....
Jag har legat i influensa hela helgen jag också , sa hon..

Ahaaa, plötsligt var allt så självklart enkelt. Klassiska symptom på influensa typ liksom.

Inte nog med att hon skärde upp mej som en julgris så blodet rann, hon smittade mej den fan.
Eller så var det tvärtom, vad vet jag?

nåja, stannar hemma imorrn också, är inte i skick att jobba ännu. Måste få sova mer, har sovit i snitt 13-14 timmar per dygn senaste veckan men är ännu dödligt trött.

Rotspetsoperation dag 3

Dag tre efter rotspetsoperation:
Nu har jag morskat till mej så pass att jag vågar titta på hur det ser ut i munnen....
Massor av fina blå sytrådar som hänger överallt, ja, det är inte vackert men.... ovanligt.

Å så blev det en ny penicillinkur, den tredje i ordningen.. Orka.
Igårkväll fick jag en grym feber och värk i nacken så det blev bums i säng och ungefär 12 timmars intensivsovande.

nåja, det går väl över nångång..

Operationsdags

Min tandläkare är en sadist och en lögnare. Hon sa att det inte skulle göra ont, inte alls...

Det gjorde ont. Allrahelst efter när hon sydde ihop tandköttet och stack nålen genom käken... (JAA, det kändes iallafall så ! )

Epic

Saker James Bond sällan säger

1. ”Nej tack. Jag ska inte ha en Vodka Martini. Jag kör.”
2. ”Vad jag jobbar med? Jag är hemlig agent…Arh, shit. SMART, James. Verkligen smart!”
3. ”Jag heter 007, men du kan kalla mig 7. Nollorna framför är ju rätt oväsentliga kan man säga. Ok, lång historia. Jag ska dö säger du?”
4. ”Oroa dig inte, den här bilen är en u-båt. Eller är det Lotusen? AAAAaaaargh!”
5. "Så du heter Vagina Promiscuous Pussy Buffay? Det har jag inte direkt någon fyndig kommentar till.”
6. ”Ha sex? Är du inte klok? Vi känner ju inte ens varandra!”
7. ”Nope, den knappen var inte heller vindrutetorkaren…Hoppsan, vart tog du vägen?”

Förändring behövs

Nu anser jag att vintern borde ta slut.
Jag behöver tulpaner! I massor!

Doften av tulpaner gör att det känns som vår.

Måste komma ur den här vinterdvalan nån gång.......

Å så blev det ett nytt år

Har återvänt till hemmet efter en intensiv, rörig och bra arbetsvecka.
Dom flesta ordinarie kollegorna tog ledigt ( !!) men vi var ett fåtal som jobbade ändå, ihop med ett gäng vikarier.
Vi har hela veckan känt att vi varit lite på håret att hinna med, lite kort med folk stundvis och hade en olycklig arbetsplatsolycka i fredags.

I fredagskväll råkade kocken sätta en kniv genom handen så att hela köket blev rödmålat av blod! Jag var på väg ut för att plocka disk när jag hör ett vrål inifrån byssan och stackars Frasse kommer ut dubbelvikt i köksgången och håller förklädet om handen och då ser jag allt blod som rinner.
Blod är inte min starka sida....
Jag brukar svimma när jag ser blod rinna....
Tack o lov tar personalkocken hand om tryckförbandet och jag ringer bryggan till stackars styrman som just för tillfället inte kunde komma ifrån bryggan, han dök dock upp efter nån minut..

Nåja, dagen efter kom grabben tillbaka från sjukhuset med fint förband och en sjukskrivning, troligtsvis hade han skurit av en nerv i handen, han slant med kniven när han skulle dela fruset kött och kniven gick rakt igenom handen istället, AJ fy tusan!

Lördagen låg vi still i Visby, så vi tog tillfället i akt att besöka ett par (fem) ställen på byn och undersöka vad dom måhända kunde bjuda på för trevliga flytande överraskningar..
Och byn levererade..... verkligen! Det blev en nätt liten barrunda på 8 timmar.
Ibland överraskar jag tillochmed mig själv hur uthållig jag kan vara (!?) ;-)

Konstigt nog så vaknade jag tidigt på söndagsförmiddagen och gick upp redan klockan åtta, pigg som en lärka.
Det var dumt.
För söndagen blev lååååååång....
Söndagsnatten innebar årsinventering och jobb fram till klockan 6 på måndagsmorgonen då vi tog en siesta på tre timmar för att jobba nån timme till och fylla upp butiken och förbereda till nästa gäng innan vi gick av och äntligen få våran frivecka.