Förra veckan var lilla favoritvolvons saga all.
En tant bestämde sig för att köra på mig i en korsning och det gick inte så bra......
Tanten skulle följa efter en annan bil och körde rakt fram utan att stanna till vid väjningsplikt och tyvärr kom jag i vägen just då, så hon smällde rakt in i högersidan på mej och jag snurrade ett halvt varv tills det tog stopp och jag stod med näsan mot mötande trafik.
Antagligen var det meningen, för dagen innan var det en dam som jag fick tvärnita för när hon körde ut från en parkering mitt framför mej. Det vara alltså bara en tidsfråga när det skulle hända nåt känns det som.
Men, det har fått mig att misstro alla andra bilister just nu. Jag tror ALLA vill köra på mig, börjar tveka länge innan jag vågar köra ut från korsningar, kör lika sakta som gamla farbröder med dålig syn och ser olika scenarier med bilolyckor hända, antagligen helt i onödan men tror nog att det här skrämde mig mer än jag förstår.
Tanken var att jag skulle haft pappa med mig till stan den dagen, och det kunde varit så att hon kört rakt in i passargerarsidan om jag haft otur. Och tänk om jag haft vovven med mig i bilen, han brukar sitta (i bil-sele) på högersidan i baksätet.
Nu är jag bara glad att jag var själv.
Men, så var det det här med ersättningsbil.
Ja, stort o säkert fick det bli tänkte jag och hittade en volvo ( igen) som inte gått särskilt långt och är antagligen mycket större än jag behöver och det sticker säkert i ögonen på folk som är avundsjuka.
Nåja, jag har faktiskt jobbat ihop pengar till den här bilen själv, även om jag kanske skulle köpt nåt som jag inte behöver vara lika rädd om, då folk tydligen har förkärlek för att köra på mig.
Men en stor fet v70 fick det bli, nu ska jag bara lära mig köra en stooor bil, och lära mig parkera ett sånt här stort skrälle till bil.
Men, ja, nu börjar tant-åldern.... så ser ni nån i alldeles för stor bil som kryper fram längs vägen så är det nog säkert jag.
