Jag måste bara få berätta knäckebrödshistorien!
På mitt jobb finns det en hel hop människor av varierande bakgrund, en del är mer eller mindre bindgalna, men får dom säga det själva så är dom nog guds gåva till mänskligheten.
Det föll sig så att en dag i våras, när arbetsveckan närmade sig sitt slut, så höll jag som bäst på att plocka bort frukosten .
Då anländer herr Maskinchiefen nyvaken, stressad och på ett jäkla morgonhumör.
Istället för ett vanligt God morgon så hör jag honom muttra: Vad fan ska man behöva göra för att få vanligt jävla Husmanknäckebröd på det här stället, ska man köpa eget eller?
- Tyvärr, svarar jag, vi fick inget Husmanknäckebröd igår, men vi har ju 4(fyra) andra sorter, och vi har trekantigt husman fast det heter Leksandsknäcke..
- Ähh, det är inget riktigt jävla knäckebröd, muttrar han och stormar ut från mässen.
What ever, tänker jag i min enfald.....
Senare får jag höra rykten om att herr Maskinchiefen gått och muttrat om allt som var fel och när jag vid lunch möter honom igen så tar jag upp hans muttrande:
- Säg gärna vad som är fel, så har jag en chans att rätta till det då?
Det är här det otroliga sker, hör o häpna!
Surgubben kastar sig ner på golvet och vrålar: - Men förlåt då för i helvete, och flaxar med armarna som om han ber till Mekka eller nåt....
Jag vände på klacken och gick, tyckte inte att jag behövde ta emot skit från en sån gammal sur gubbe?
Ja, såna är dom, gamla surgubbar, förhoppningsvis ska dom väl gå i pension snart?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar