Nu har jag blivit en modig tjej.... kanske.
Jag har anmält mig till att bli blodgivare !
Tycker ju egentligen inte alls om sprutor o blod och blodtrycksmätning och sjukhus , men.... vad gör man inte ...
En anledning är ju att man kanske kan vänja sig av med det här otäcka runt blod o sånt, en annan anledning är att man får en hälsokontroll och för att man gör en bra gärning.
Jag skulle vara väldigt tacksam själv ifall jag behövde blod, att det fanns just då, just till mej.
o så får man ju en kopp kaffe efteråt :-)
Så om två veckor ska jag in på provtagning och intervju för att avgöra om jag är frisk o lämplig som blodgivare.
Fast jag tillhör ju egentligen inte nån riskgrupp.... Jag är varken sprutnarkoman eller homosexuell och har inte varit i några suspekta länder på sistone, om inte Finland räknas förståss?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar